Only god can judge me
Satt just och tänkte på vad man kan skriva om egentligen.. Som fångar er uppmärksamhet, och jo jag tänkte skriva om självkänsla, igen. 14, nästan 15 år i ett helt sjukt samhälle - jag kan det där med att klara mig, trots hårda smällar och motgångar!
2011.. Ska vi satsa på att lära oss att överleva i år, folket? Försöka se kritik som någonting att lära sig av, göra vårat bästa för att skaka av oss onödiga kommentarer, och kanske ta reda på vilka vi egentligen är. Det är lättast att komma någon vart i livet om man känner sig själv, och vet vart man vill ta sig. Jag ska försöka ha mål det här året. Och vara stolt över mig själv även fast jag inte når dom. Bara jag försöker och gör mitt allra bästa för att komma dit så ska jag försöka vara nöjd.
Ett av mina mål till slutet av året är att kunna vara nöjd med mig utan att vara helt perfekt. Alla har vi vissa saker som vi skulle vilja förbättra eller ändra på, men det måste man inte göra. Det går att helt enkelt lära sig leva med det, och även tycka att det fula är fint, för att det är jag. Jag blev mig själv av en anledning, eller hur? Det är knappast meningen att jag ska ändra på det som redan finns där. Jag ska inte säga att jag inte kommer försöka träna bort lite komplex osv, för det kommer jag göra, men jag tänker inte ändra på något.
Ett annat av mina "mål", eller mer som ett nyårslöfte, är att lyssna på det negativa andra har att säga om mig, men inte ta åt mig. Kanske är det någonting jag borde tänka på för mitt eget bästa, eller så är det bara en onödig kommentar. Det får jag dömma själv. Så jag behöver alltså inte ta åt mig av det dåliga, det kanske bara var något någon påpekade.
Mitt självförtroende har som många vet gått upp och ner under 2010. Jag har varit deprimerad, lycklig och allt där emellan. När jag är ledsen kan jag inte låta bli att tvivla på i stort sätt allt, och det leder till att jag blir allt mer deppig och tillslut ligger jag där på botten, blind och döv och tar åt mig av minsta lilla. Jag måste akta mig för att inte hamna där igen, och det måste ni också. För där vill ingen hamna, och få vänta på en hjälpande hand ur smeten. Det har jag lyckats bra med länge nu, men en stund under 2010 sket det sig. Men jag kunde som alltid, med hjälp av familj och vänner resa mig upp även därifrån! Det skulle vem som helst kunna, med det rätta stödet. Jag tvekar på om jag skulle klarat det där själv.
Jag har lärt mig otroligt mycket de senaste åren. Och mest på grund av att jag en gång hamnade där, hos psykologen. Och dit vill jag inte igen, det är jag så rädd för. Även fast jag aldrig lärt mig så mycket som jag gjorde där, så är det min största rädsla att hamna där igen. För jag vill inte ha anledningar till att åka dit varenda onsdag. Jag är glad att jag kom därifrån, och det gjorde jag alldeles själv. Jag överlevde det och gick därifrån näst intill utan problem. Det var fan äkta frihet.
Du som läser det här borde tänka på att du är den enda av din sort i hela världen, det finns ingen som du. Så länge du är dig själv så kan du komma hur långt som helst. Bara du är du så är det det bästa du kan vara. Vi kommer från samma recept hela bunten, så annorlunda kan du inte vara. Du är lika mycket människa som jag. Sluta aldrig kämpa hörni!
Efter regn kommer sol, glöm inte det.
2011.. Ska vi satsa på att lära oss att överleva i år, folket? Försöka se kritik som någonting att lära sig av, göra vårat bästa för att skaka av oss onödiga kommentarer, och kanske ta reda på vilka vi egentligen är. Det är lättast att komma någon vart i livet om man känner sig själv, och vet vart man vill ta sig. Jag ska försöka ha mål det här året. Och vara stolt över mig själv även fast jag inte når dom. Bara jag försöker och gör mitt allra bästa för att komma dit så ska jag försöka vara nöjd.
Ett av mina mål till slutet av året är att kunna vara nöjd med mig utan att vara helt perfekt. Alla har vi vissa saker som vi skulle vilja förbättra eller ändra på, men det måste man inte göra. Det går att helt enkelt lära sig leva med det, och även tycka att det fula är fint, för att det är jag. Jag blev mig själv av en anledning, eller hur? Det är knappast meningen att jag ska ändra på det som redan finns där. Jag ska inte säga att jag inte kommer försöka träna bort lite komplex osv, för det kommer jag göra, men jag tänker inte ändra på något.
Ett annat av mina "mål", eller mer som ett nyårslöfte, är att lyssna på det negativa andra har att säga om mig, men inte ta åt mig. Kanske är det någonting jag borde tänka på för mitt eget bästa, eller så är det bara en onödig kommentar. Det får jag dömma själv. Så jag behöver alltså inte ta åt mig av det dåliga, det kanske bara var något någon påpekade.
Mitt självförtroende har som många vet gått upp och ner under 2010. Jag har varit deprimerad, lycklig och allt där emellan. När jag är ledsen kan jag inte låta bli att tvivla på i stort sätt allt, och det leder till att jag blir allt mer deppig och tillslut ligger jag där på botten, blind och döv och tar åt mig av minsta lilla. Jag måste akta mig för att inte hamna där igen, och det måste ni också. För där vill ingen hamna, och få vänta på en hjälpande hand ur smeten. Det har jag lyckats bra med länge nu, men en stund under 2010 sket det sig. Men jag kunde som alltid, med hjälp av familj och vänner resa mig upp även därifrån! Det skulle vem som helst kunna, med det rätta stödet. Jag tvekar på om jag skulle klarat det där själv.
Jag har lärt mig otroligt mycket de senaste åren. Och mest på grund av att jag en gång hamnade där, hos psykologen. Och dit vill jag inte igen, det är jag så rädd för. Även fast jag aldrig lärt mig så mycket som jag gjorde där, så är det min största rädsla att hamna där igen. För jag vill inte ha anledningar till att åka dit varenda onsdag. Jag är glad att jag kom därifrån, och det gjorde jag alldeles själv. Jag överlevde det och gick därifrån näst intill utan problem. Det var fan äkta frihet.
Du som läser det här borde tänka på att du är den enda av din sort i hela världen, det finns ingen som du. Så länge du är dig själv så kan du komma hur långt som helst. Bara du är du så är det det bästa du kan vara. Vi kommer från samma recept hela bunten, så annorlunda kan du inte vara. Du är lika mycket människa som jag. Sluta aldrig kämpa hörni!
Efter regn kommer sol, glöm inte det.
Kommentarer
Trackback
