Glöm inte att älska dig själv

Det, utan tvekan, bästa stället på jorden. De finaste älvar, de vackraste berg, de gulligaste små husen. Kramfors uppfyller alla krav. Det finns inget ställe jag kännt mig så lycklig och lugn på som just här. Att bara kunna göra precis vad man vill. Ligga och sola, ta bilen ut på lantvägarna till de vackraste svenska städerna jag sett, spela kort, paddla kanot, ro ut med båten och fiska, bara njuta. Det handlar om känslan av att bara kunna slappa, men ändå så är det det enda man önskar att få göra för tillfället. Att varje kväll sätta på sig mjukiskläder och gummistövlar, smörja in sig med myggmedel, bära ut kanoten eller båten till vattnet, ta med fiskespön och maskar, ro ut med båten och bara sitta där och prata med den bästa vännen man någonsin kunnat önska sig. Att det varje gång är lika motbjudande att sätta på masken på kroken, att Julia sitter där på andra sidan båten och viker sig av skratt för mina miner och min torra humor, att bara sitta där och prata om livet. Känslan av att kunna tänka "Äsch det löser sig på ett eller annat sätt", den finns där hela tiden. Att vakna av att någon slänger upp dörren till min & Julias lillstuga och ropar att vi ska upp, i och med att vi alltid vaknar sist. Norrland har varit höjdpunkten av mina två senaste sommrar. Jag längtar så tills i sommar, då jag säkerligen ska dit med er underbara människor igen. Det finns ingen familj utanför min egen jag umgås med hellre, än familjen Wennmark/Gadelius. Alla är så spontana på olika vis. Alla kvällar och nätter vi suttit med Ludvig & Kasper och spelat kort, skrattat en hel del, räknat alla gånger Ludde svurit i en mening, pratat om kärlek, kompisar och så mycket mer. Det absolut bästa av allt är att man inte behöver vara någon annan än sig själv. Man behöver inte gå sminkad, platta håret kan man ju glömma eftersom att det inte finns någon ström där nere, man sätter på sig så bekväma kläder som möjligt. För man behöver inte göra sig speciellt fin för någon. Jag värderar min fina extrafamilj högre än himmelen. Det är verkligen så, när saker inte alltid är som de ska här hemma, då finns ni alla som ett extra stöd, bara genom att finnas där och välkomnar mig alla tider på dygnet. Jag känner mig alltid så hemma hos er, vart ni än bor. Bara känslan av att ni allihopa finns där omkring. I rummet intill, utanför dörren, vägg i vägg. Jag känner mig så trygg. Om det fanns ett annat ord för tack, då skulle jag använda det nu. Längtan av att få komma tillbaka till friheten i ett par veckor i sommar igen, den äter upp mig inifrån.

Jag tycker att bilden förklarar mycket. Kasper och Ludvig är påväg ut för att fiska med flotten, Oscar är ute och ror med båten, jag, Olivia & Julia badar och tvättar håret. "Känslan av att kunna göra exakt det man känner för. Ingen stress, hets eller oro. Allt man behöver för tillfället, det finns.. Just där, just då."