Glöm inte att älska dig själv

Den sista droppen gick för längesen. Nu har Sverige gått för långt, eller förresten.. Hela jordens befolkning har gått över styr. Det finns inget så ytligt som människor, inklusive mig. Jag blir arg, för jag vill kunna vara mig själv, mig själv på riktigt, utan att behöva jämnföras med alla andra.

Jag kan berätta för er att 90% av de tårar jag har gråtit i mitt liv, är för mig själv. För att jag inte är nöjd. Det finns alltid något som skulle kunnat vara bättre. Jag vill ha smalare ben, plattare mage, fastare rumpa. Men vad fan i helvete gör jag åt saken? Jag gråter. Om jag går upp varje morgon, kollar mig i spegeln, klämmer på mitt fett och gråter för att jag inte är så smal som alla andra, går jag ner i vikt då? Nej. Ska jag behöva sminka mig, klä mig rätt, platta håret, och sen kolla mig i spegeln för att döma om jag duger idag eller inte? Ska jag behöva komma till skolan med smink varenda dag flr att bli accepterad av alla runt omkring? Ska jag behöva dränka mitt ansikte med foundation & concealer när jag fått en liten finne? Ska jag behöva stanna hemma från skolan för att jag lyckats få missfärgat hår en gång? Ska jag behöva flasha halva brösten på ett foto för att killar ska tycka att jag är snygg? Nej. Nej. Nej. Nej.

Allting jag skrivit stämmer inte in på just mig själv, men på allt för många unga tjejer runt om i världen. Jag känner inte en enda som inte har komplex för någonting på sig själv. Och det är illa. Jag vet att jag inte kan göra något åt den här ytlighets nojan som alla människor verkar ha smittats av. Inklusive mig. Jag vet att den här texten inte kommer göra någon nytta för människors självförtroende. Men jag vill få folk att tänka. Ska jag verkligen behöva vara näst intill perfekt för att någon ska falla för mig? Nej, det ska jag fanimig inte behöva vara. Jag ska vara mig själv, sen om det duger eller inte, låt det vara en smaksak.

Jag har byggt upp ett självförtroende det senaste året. 2010 har varit det mest ytliga året jag någonsin varit med om under mina enda 14 år. Det här självförtroendet, det kommer och går. Det är inte alltid lika tydligt, men det finns endå där i bakhuvudet någonstans. Jag vet att när jag är mig själv, då kan jag tamigfan ta mig hur långt som helst. Det är något som alla borde bära med sig i livet.

Någon dag ska även jag förändras. Eller nej, förbättras. Jag ska ta ett steg i taget för min egen skull. Någon dag, då kommer det stråla om mig. Självförtroende.

♥ När den dagen kommer, det kommer ni se.