Glöm inte att älska dig själv

Min egen uppfattning av kärlek mellan två personer, är att det viktigaste utav allt är att älska, och att bli älskad tillbaks. Skulle jag behöva välja mellan att älska eller att älskas, skulle jag valt att älska. För det är en känsla som alla borde få känna. Det är ett antal killar som sagt "jag älskar dig" till mig, men jag tror det är mindre än hälften som verkligen menat det.

Visste, kärlek kan göra ont. Djävulskt ont. Och det är en period som de flesta av oss går igenom, iallafall någon gång i livet. Då allt tycks vara skit, det känns som att man inte duger för någon, den man älskar känner inte samma sak för en själv. Men bakom allt det så finns det något underbart, och det vet även jag. Fast att jag har tvivlat flera gånger. Man behöver bara resa sig upp efter varje fall, och fortsätta kämpa. Går det inte som du väntat dig nästa gång heller? Försök igen. För vem lever ett helt liv utan att få en diss en enda gång, egentligen? Men såklart behöver man inte ha någon där exakt hela tiden. Jag håller med om att det kan kännas skönt att veta att man alltid har någon där, no matter what. Men samtidigt kan det kännas ännu skönare att inte ha någon alls, och bara kunna göra precis vad man vill utan att någon hindrar en. Kärlek känner man bara. Man vet när man är kär, det behöver man inte ens fundera på. Jag vet inte om man kan lära sig att älska en person, men kanske kan man lära känna en person som leder till ett och annat. Jag har faktiskt bara varit kär två gånger på riktigt. Och båda gångerna har det gått åt helvete. Så kärlek är inte alltid bra - men det är underbart så länge det varar.

Kärlek för mig är framför allt mina vänner och min familj. Killar och förhållanden hamnar alltid på sidan om. Att älskas utav mina vänner betyder så mycket mer än att älskas av en kille, som kanske inte ens stannar länge.