Glöm inte att älska dig själv

Nu är det dag 2 då.. Så nu är det meningen att jag ska berätta om min första kärlek. Min första riktiga kärlek, och den första killen jag tyckt om på riktigt heter Gustav. Han har ni säkert hört mycket om i mina andra bloggar, och en del i denna också. Han är 96a precis som jag och bor i Åkersberga. Vi har varit tillsammans lite till och från i ca 1 år, fram till någon gång under den här sommaren som var. Vi har väl varit tillsammans ungefär 4 eller 5 gånger, och varje gång i ca 2 månader eller så.. Så, stabilt är det minsta man kan säga att det var. Han var jättemysig och har alltid varit världens snällaste, men nu har jag fått en annan uppfattning om honom. Han har förändrats helt i mina ögon, och i många andras också. Jag har ingen kontakt alls med Gustav idag, och har knappt haft det sedan jag gjorde slut med han för sista gången. Jag har försökt att ta kontakt med honom på olika sätt, men han vill tydligen inte veta av mig alls längre. Tråkigt tycker jag, för det visar ju bara att han bryr sig fortfarande. Annars skulle han liksom bara låtit det vara. Det kan till och med hända att jag saknar Gustav vid vissa tillfällen, fast som vän då. Men det finns inte så mycket jag kan göra åt saken, utan bara vänta och se ifall han kanske har lust att prata med mig någon gång och bara vara vänner, iallafall hälsa på varandra om vi ses. Vad mer ska jag säga.. Tack för att du visade mig vad kärlek var :)