Glöm inte att älska dig själv

Boys! Idag slutade vi klockan ett, då drog jag och Nathalie till (hör och häpna) biblioteket och pluggade! Ajjemen, plugg blev det också, och JA jag är också chockad. Och lite stolt kanske... Trodde att jag hade glömt bort hur man pluggade efter sommaren, men kolla! Det går bra nu!

Efter att ha suttit där i några timmar så mötte vi Wille. Vi gled runt i centrum lite, hängde liksom. Sånt där som vi är rätt bra på. Efter det så åkte kärleksparet hem till Wille och jag... Ja, jag åkte väl hemåt. Fyfan vad jag är ensam! Nu ska jag kolla på Idol med madre och padre för dom älskar mig iallafall. Oftast. Hörs


Sommaaaaaaaaar!

Heybabes! Är riktigt jävla glad idag, så kvällen kommer säkert bli hur bra som hest även fast min hals håller på att gå i tusen bitar haha! Tänkte bara berätta lite om gårkvällen, sen ska jag ringa runt lite och fixa mig färdigt.

Jag var på bio igår med mina kära vänner Wille och Nathalie, hade en riktigt mysig kväll och det var skönt att ta det lugnt för en gångs skull. Vi såg på "Apornas planet" som handlade om några vetenskapsmän som i flera år hållt på med ett botemedel för Altzheimers, och som till slut lyckades. De testade medicinen på apor först, och när den visade sig fungera så testade en kille på sin pappa som led utav det. Det gick bra men efter några år så kom sjukdomen tillbaks och blev ännu värre. Det visade sig också att botemedlet gjorde aporna riktigt smarta, för smarta till slut. Det slutade spännande, men mer tänker jag inte berätta! Den låter kanske inte så bra och rätt otrolig, men den är helt klart värd att se. Tips!



Hur som helst, tack älsklingar för att ni gör mig så himla glad även de dagar jag känner mig nere.
Ni är grymma! ♥

Yesyesyes, imorgon blir mitt äckliga hår blondare igen! Har varit tvungen att vänta med att slinga hela sommaren, i och med att det skulle blivit missfärgat efteråt när jag badade så mycket i klor osv. Så nu är min utväxt riktigt jävla hemsk. Men imorgon ska jag till frisören och göra något utav min råttfärgade utväxt och mitt mellanblonda hår. Jag tycker själv inte alls om mellanfärger, utan enligt mig ska det antingen vara ljusblondt, rött eller mörkbrunt/svart. Så jag ska lägga i lite slingor till och hoppas på att håret icke ramlar av eller blir gult. Jaja, det återstår att se! Resultat kommer imorgon!


(Drömmeeeeeeeeen)

Det finns så mycket jag skulle vilja tacka dig för, men det går inte att sätta ord på hur högt

jag värdesätter dig. Du är världsbäst och jag behöver dig, alltid. Tack för exakt allt hjärtat!

Hej sötnosar! Nu ska jag alldeles strax dra mig mot gymmet, ska träna med Prill och Emelia ett tag och sedan kommer jag hem och käkar med mina folks. Ska bli så galet skönt att komma igång med träningen igen, det behövs verkligen.

Gårkvällen spenderades hos Andreas, en kille som fyllde 17 så vi firade honom där hela kvällen! Det var riktigt kul, bra häng liksom! Han bodde nära Nathalie där jag skulle sova också, så det var skönt. Träffade en massa som jag inte träffat på hur länge som helst dessutom, och det är alltid kul!

Hur som helst, vi hörs senare för nu ska jag till bussen! Ciao

Du verkar må så bra fast du och jonathan har gjort slut? Hur hanterar du det? Det kan inte ha varit lätt och jag förstår om du inte vill prata om det eller skriva det på internet. Men det skulle vara intressant att veta, du verkade så kär i honom!

Du har helt rätt. Jag mår bra. Bättre än någonsin kanske, till och med. Inte för att han var en dålig pojkvän, absolut inte. Han har verkligen varit drömkillen för mig. Men tyvärr räcker inte det alltid. Någonting hände, och vi båda vet vad. Men trots det fel jag gjorde förlät han mig. Men efter det har det inte varit samma sak, inte samma sug efter att träffas och hitta på saker. Jag tror att vi båda mår så jävla mycket bättre av att inte vara tillsammans, trots att det är svårt vissa gånger. Klart jag saknar honom. Vi delar en massa fina minnen tillsammans. Men de känslorna jag hade då är näst intill döda, vilket gör att jag ler när jag tänker på allt vi gjort tillsammans, inte gråter. Det här känns som en helt ny start.

Nu är det inte så svårt för mig att inte tänka på alltihop och bryta ihop, i och med att jag har lärt mig att se saker från den ljusa sidan. Och hörni, det finns ALLTID en ljus sida, hur mörkt det än känns. Men tro mig, första gången han dumpade mig funderade jag på allt det där man absolut inte ska tänka tanken på. Jag var helt förkrossad, inte ens min egen mamma kunde trösta mig. Jag sov i hans kläder jag fortfarande hade kvar, varenda morgon när jag vaknade och insåg att jag var själv bröt jag ihop helt och hållet. Jag inbillade mig själv att jag inte visste hur jag skulle leva utan honom. Jag kände mig som den olyckligaste på jorden. På ett sätt jag aldrig kännt förut, trots att jag haft riktigt svåra perioder. Hur jag hanterade den smärtan, det gjorde jag helt enkelt genom att försöka tänka på annat, som många andra. Så fort jag var med folk jag mår bra med, som konstant påminde mig om hur mycket mer jag förtjänar, då kändes det lite lite bättre för varenda dag. För det var först då jag insåg att med vänner som mina, behöver man ingen pojkvän. Jag har allt man kan önska sig. Jag lyssnar på låtar som påminner mig om att jag bara är 15 år. Jag kommer förmodligen gå igenom detta igen, med en annan kille. Men det kommer vara lättare, för nu vet jag att jag överlever. Man lär sig något varenda gång. En sak som jag verkligen uppskattar är allt stöd från mina fina vänner. Tvekar på om jag skulle ha kommit såhär långt utan dem. Alla mina vänner har varit ett stort stöd för mig bara genom att finnas där. Men jag skulle speciellt vilja tacka Nathalie och Teo, för att ni har fått mig att återfå tron på lycka. Allt ni sagt har jag värdesatt till max, och tagit åt mig av. Ni är riktigt jävla bra.

Att mitt och Jonathans förhållande dessutom gjorde mig riktigt deprimerad vissa gånger gjorde det lite lättare. Jag hade saker jag kunde tänka på som gjorde mig mer arg än ledsen. Hur som helst, att komma över någon som man verkligen har älskat på riktigt, det är aldrig lätt. Är det lätt, då har du kanske aldrig älskat den personen. Det tar olika lång tid för alla människor, killar som tjejer. Men du överlever. Det gör du alltid. Ni tänker säkert "Du har knappast kommit över Jonathan, för då skulle du inte lägga ner så mycket tid på att skriva enbart om honom", men tro mig, det skulle jag visst. För jag bryr mig. Det är klart jag bryr mig om Jonathan. Han har betytt så mycket för mig i så många år. Och det släpper jag inte. Jag tycker fortfarande mycket om honom, bara inte på samma sätt som jag skulle sagt att jag gjorde för en månad sen. Att skriva är dessutom min största tröst. Jag har börjat min morgon på ett riktigt bra sätt nu, att skriva av mig på min älskade blogg.

Hur som helst, tänk såhär: Hur gammal är du, 15, 16? Du har knappt påbörjat ditt liv. Du skulle förmodligen inte gifta dig med killen. Du har hela livet på dig att finna riktig kärlek. Hur stor är risken att det skulle vara just han? Du kommer alltid kunna hitta någon som du tycker är så grymt mycket bättre än han, fast det känns omöjligt nu. Alltid.

 

Kom igen, lev ditt liv precis som du vill. Du klarar allt. Gör någonting av ungdomen och gör det nu! Slösa ingen tid på att ligga inne och gråta över en pojkvän eller flickvän. För tro mig, det hjälper dig inte på traven. Gör allt för att försöka glömma allt bara en liten stund. Ha kul med dina nära och kära, gör sånt som ni är bäst på. När du har lyckats med det, då har du kommit en lång bit på vägen! Jag klarade det, och då vet jag att vem som helst kan klara det. Du som läser det här nu, var stark och låt ingen trycka ner dig, någonsin. Personen som inte vill ha dig eller behandlar dig dåligt, är så gaaalet inte värd dig! Be strong!!! ♥

 

Lyckligare än någonsin. Det är jag säker på.